2025-05-09

Etik

Det ni ska få läsa nu är från den tredje/sista delen i kursen “Att tolka Gud och samhället. Etiska och beteendevetenskapliga perspektiv” på Enskilda Högskolan i Stockholm (EHS) våren 2025. Delen heter Etik och innehåller två mindre diskussionsdelar, två seminarieupgifter och en PM (uppsats). Detta är den första seminarieuppgiften, och jag skickade in den idag den 9 maj.

Seminarieuppgiften hade fem frågor. Vi behövde svara på tre av dem som vi fick välja fritt. Här är de tre frågorna som jag valde, och mina svar.

1. Arendt verkar vilja göra en distinktion mellan begreppen skuld och ansvar. Hur ska man förstå den? Bonhoeffer verkar tänka lite annorlunda om ansvar och skuld. Hur tänker han?

Arendt vill att det ska vara en skillnad mellan politiskt (kollektivt) ansvar och moralisk/juridisk (personlig) skuld. Hon menar att det kollektiva ansvaret grundar sig på två premisser: det första är att man kan bli ansvarig för saker man inte gjort, då är man inte skyldig och ska inte känna skuld trots det ansvaret, och det andra är att man har medlemskap i en gemenskap som inte riktigt går att ta sig ur, till exempel att man är medborgare i ett land (man kan inte vara utan en sådan gemenskap). Att ta ansvar för saker man inte gjort kan till exempel vara att en regering tar på sig ansvaret för sina företrädares gärningar, utan att vara skyldiga varken moraliskt eller juridiskt. Den enda som ska kallas skyldig är den som faktiskt deltagit i händelsen. Att säga “Vi är alla skyldiga” trots att man inte deltagit i händelsen är ett sätt att visa solidaritet med de som handlat fel, det är att rentvå dem som verkligen är skyldiga. Man bör inte uttala sig på det viset eftersom att det kan börja förändra de juridiska och moraliska normerna som är grunden till att den verkligt skyldige personen blir straffad.
(Burman, 2017:143-145)

Bonhoeffer menar att grunden till ansvarstagandet är att livet är bundet till människan och till Gud, samt att livet är fritt. Jesus är utan synd och därmed utan skuld, han agerar ansvarsfullt och tar människans skuld på sig endast tack vare sin osjälviska kärlek till människorna. Att ta människans skuld på sig betyder alltså att Jesus blir skyldig, trots att han är utan någon egen synd. Och häri ligger ett ansvarsfullt ställföreträdarskap, den osjälviska kärleken som tar på sig någon annans skuld. En människa som agerar ansvarsfullt, med osjälvisk kärlek likt Jesus, har valt att gå in i ett ställföreträdarskap som gör att man får andra människors skuld på sig. Men försöker en människa undfly sin egen skuld så sätter den sin egen personliga oskuld överordnat sitt ansvar för människorna, och den människan blir då blind för den verkliga oskulden som faktiskt äger rum när en människa träder in i skuldens gemenskap för andra människors skull. Människan behöver alltså välja att bekräfta sin egen skuld mot Gud/Jesus för att kunna ta ett ansvarsfullt ställföreträdarskap gentemot andra människor.
(Bonhoeffer, Årtal???:194 & 209-210)

2. Arendt skriver om kollektiv skuld och i teologin finns begreppet skuld, men också synd och t o m arvsynd. För Bonhoeffer är det centralt att Jesus tog på sig människans skuld på korset, men skulle Arendt kunna gå med på Bonhoeffers resonemang? Vilka konsekvenser har egentligen texterna för begrepp såsom skuld, synd och arvsynd i kristen teologi?

Arendt talar om skulden efter att en konkret händelse ägt rum, till exempel att någon har begått ett mord, och att endast denne ska kallas för skyldig och straffas. Detta går i linje med Bibelns budskap om att endast de som begått brottet är skyldiga och ska straffas (Bibel 2000, Hes. 18:19-20). I Nya Testamentet står det att myndigheterna är Guds tjänare som straffar de onda (Bibel 2000, Rom. 13:1-4) och i Gamla Testamentet står det detaljerat om när och hur någon ska straffas efter att ett brott har ägt rum (Bibel 2000, 2 Mos. 21).

Bonhoeffer talar däremot om skulden som varje människa har gentemot Gud, alltså att vi alla har syndat mot Gud, att vi alla är skyldiga. Detta kan man också läsa i Bibeln, om att alla människor är syndare och behöver omvända sig (Bibel 2000, Rom. 3:23). Hauerwas (2012:105) beskriver synden som: “inte bara ett misstag eller det att man gör vissa förbjudna saker, utan synd är det aktiva försöket att ta oss an mer än vi klarar av som skapade varelser. Den manifesteras i vår stolthet och sensualitet, men är på ett grundläggande plan en form av självbedrägeri.”

Arendts resonemang och Bonhoeffers resonemang riktar in sig på två olika områden som inte har med varandra att göra, och Bibeln bekräftar att båda dessa är sanna. Bonhoeffers resonemang är ologisk om man försöker förstå den utifrån Arendts resonemang, det krävs nämligen att man först tror på det som står i Bibeln för att sedan acceptera att de berör två olika områden.

3. Vilka reflektioner och referenser gör du när du läser Arendts och Bonhoeffers texter?

Jag vill reflektera över hur Arendt och Bonhoeffer eventuellt skulle tänka kring en händelse i Bibeln, utifrån deras resonemang om skuld och ansvar. Händelsen är när Adam och Eva syndade i Edens trädgård (Bibel 2000, 1 Mos. 3).

Arendt skulle kanske tänka:
Enligt det politiskt kollektiva ansvaret ska alla människor i världen hållas ansvariga för att Adam och Eva begick synd mot Gud. Och det är på grund av att alla har medlemskap i en gemenskap som kallas mänskligheten. Men Adam och Eva är de enda som är skyldiga och de enda som ska kallas skyldiga, och därmed de enda som ska straffas. Gud är en orättvis Gud som lät straffet över Adam och Eva komma över alla andra människor som är oskyldiga. Gud har på det viset indirekt sagt att alla är skyldiga och därmed rentvått Adam och Eva som är de verkligt skyldiga. Kan människor i en gemenskap ta ansvar när de själva har blivit orättvist behandlade av Gud?  Kommer de att veta vad som är moraliskt rätt med tanke på att Gud själv inte agerat moraliskt rätt? Om de gör rätt, efter en sådan behandling, så kommer de förmodligen endast att göra det på grund av att de själva vill tjäna något på det och inte för att handlingen är moraliskt rätt i sig.

Bonhoeffer skulle kanske tänka:
Adam och Eva var bundna till Gud (Gud gav dem ett kärleksfullt liv i Edens trädgård utan att de behövde göra något för att förtjäna det) och till varandra (Gud ville att människor skulle visa varandra samma sorts kärlek), och de hade fria liv (Gud gav dem valmöjligheten att ta ansvar genom att själva få välja kärlekens väg). Gud, som är ren kärlek, sa till dem att de inte ska äta av ett visst träd. Det budet var starten på den fria viljan i det fria livet, att välja mellan att följa kärleken eller att följa ondskan. De bröt mot budet när ormen (djävulen) talade till kvinnan, och kvinnan talade till mannen. Med sitt fria liv valde de att göra det onda. När Gud frågade dem tog de inte ansvar för sina gärningar utan Adam lade skulden på Eva som i sin tur lade skulden på ormen. Istället för att låta Adam och Eva få tillgång till den ondskan som de själva valde (helvetet) så fick de diverse straff och blev utvisade från Edens trädgård. På det sättet visade Gud nåd, genom att ge dem en till chans på jorden att ta ansvar för sin skuld. Att på jorden vara bunden till Gud (genom att erkänna sin skuld) och till sina medmänniskor (genom att visa varandra osjälvisk kärlek) är det ansvaret som de fick välja. Adam och Eva fick förmånen att födas i Edens trädgård, resten av människorna har tyvärr fått ärva Adam och Evas straff genom att få födas direkt på jorden. De som föds på jorden får uppleva Guds kärlek via de människor som väljer att ta ansvaret att erkänna sin skuld och att ge vidare denna osjälviska och villkorslösa kärlek som kommer från Gud och som i praktiken visade sig i Jesus Kristus. Detta ansvar är vad som kallas för omvändelse, och den är tillgänglig för alla människor. Och de människor som inte väljer att ta det ansvaret kommer på domedagen att få del av den ondskan som de själva har valt, alltså helvetet.

Bibliografi

Bibel 2000: Bibelkommissionens översättning, 2001. Utg. av Svenska Bibelsällskapet. Stockholm: Verbum.

Bonhoeffer, Dietrich, Årtal???. Ethics. Bokförlagsort???: Scm Press Ltd.
(Jag mailade kursens lärare med frågan hur man ska skriva källan, som vi fick av honom, till de kopierade sidorna av Bonhoeffers texter eftersom att årtal och bokförlagsort inte finns med, men jag fick inget svar)

Burman, Anders (red.), 2017. Hannah Arendt: Rätten till rättigheter. Hägersten: TankeKraft Förlag.

Hauwerwas, Stanley, 2012. Det fredliga riket: En introduktion till kristen etik. Skellefteå: Artos Norma.